Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag (Originalbilden är beskuren)

Här berättar en av våra medlemmar i SGI som deltog vid seminariet i riksdagen om kärnvapen.

Den 13 december var vi i SGI, som en del av intresseorganisation ICAN, inbjudna att delta på ett panel-seminarium i riksdagen tillsammans med bla Beatrice Fihn, Generalsekreterare för den svenska avdelningen av International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN). I panelen som leddes av riksdagens talman Urban Ahlin, deltog Beatrice Fihn, Josefin Lind från Svenska Läkare mot kärnvapen, Olle Thorell från Socialdemokraterna och Sofia Arkelsten från Moderaterna som representerade oppositionen och är motståndare till att Sverige undertecknar Kärnvapenförbudsfördraget.

Seminariet hölls för att belysa utmaningar av ett fördragsbaserat förbud mot kärnvapen, dvs Fördraget för förbud mot kärnvapen (Nuclear Ban Treaty (NBT)) som ICAN drev igenom i FN och som ledde till att de fick ta emot 2017 års Nobels fredspris. 

Beatrice Fihn var huvudtalare och introducerade med ett kort tal. Risken att kärnvapen används är idag större än under det Kalla Kriget. Hon betonade att vad ICAN har gjort genom det nya fördraget är att omdirigera frågan till att fokusera på humanitära frågor. Det handlar också om all den negativa påverkan på människor och miljö som skapas bara genom att ha testat och utvecklat kärnvapen. Det är inte bara en fråga på de högsta nivåerna mellan länder utan det involverar alla. Alla har rätt att säga sitt om saken. Ett fördrag som detta, ger varje individ ett verktyg att sätta press på sin regering att skriva under och kan på så vis göra skillnad. Ett fördrag som detta är något som politiker måste förhålla sig till och det betyder att vanliga människor har en viktig roll att spela. Fördraget har gjort frågan om kärnvapen demokratisk, politiker måste stå till svars inför medborgarna. Accepterar vi världen som den är med de hemska konsekvenser kärnvapen kan ge, eller vågar vi ta ställning och arbeta för ett förbud?

Fördraget öppnades för undertecknande den 21 september, 2017 och vi behöver minst 50 länders underskrifter, inklusive Sverige som inte har skrivit på än.

Alla panelmedlemmar fick sin taltid och moderatorn ställde några frågor tills det var dags för publikens spontana frågor.

Olle Thorell från regeringspartiet sa att fördraget hade kommit till förvånansvärt fort och det fortfarande fanns många frågor att reda ut gällande de olika konsekvenserna innan ett beslut kan tas, även om målet är att skriva på.

Sofia Arkelsten från oppositionen hade en annan bild. Hon kom ofta tillbaka till uppfattningen om att se världen som den är och acceptera den innan man förändrar den. Att vara realist hellre än idealist, även om båda rollerna behövs. Frågan om medlemskap i NATO var den största enskilda faktorn till att inte vilja godkänna fördraget. Då doktrinen om kärnvapen som avskräckande är en del av NATOs försvarsstrategi skulle det vara omöjligt att bli medlem i NATO och samtidigt förklara kärnvapen olagliga. Sofia var den enda som verkligen motsatte sig Sveriges godkännande av NBT (Nuclear Ban Treaty) vid seminariet och hade ett tufft jobb försvara partiets ståndpunkt. Hon ville fortsätta arbeta genom NPT (Non Proliferation Treaty) och sa att NBT skulle hindra detta arbete.

NPT har varit det främsta förhandlingsinstrumentet så långt och det har skrivits under av alla kärnvapennationerna, i överenskommelse att på allvar arbeta för nedrustning, men detta har inte uppnåtts som vi alla fick lära av den välkända svenska aktivisten Maj-Britt Theorin som kommenterade från publiken.

Motargumentet i diskussionen har varit att vi måste vara realister, likväl är verkligheten också att NPT har nått sin gräns. Verkligheten är den att om du som nation har kärnvapen är du en av "de stora grabbarna" och du är säker. Detta är det budskap som vi har förmedlat hela tiden och NPT stödjer det. Beatrice sa att Barack Obama, som var en progressiv amerikansk president, ämnade mot en kärnvapennedrustning, men skrev under den största investeringen av kärnvapen sedan Manhattan-projektet. Detta bevisar att vi inte kan lämna över detta till politikerna. NBT kompletterar och lyfter frågan framåt. Det får oss att fråga oss själva om ”Är det okej för mig med den faktiska användningen av kärnvapen eller inte?”. Acceptans av kärnvapen som avskräckning är samma som att acceptera användandet av kärnvapen. Hittills har vi sett 2000 kärnvapentester vilka har orsakat cancer från strålningen, förstörelse av invånares marker, inkluderat det välkända exemplet med Marshall-öarna men även många andra områden så som Nevada-öknen, Australien och även delar av norra Norge

Så när kommer stater att underteckna fördraget? Bara när de får något incitament. Med NPT finns det inga incitament. Med NBT kan vi skapa incitament genom att stigmatisera innehavandet av dessa vapen. Med NBT har vanliga människor en väldigt viktig roll och ett verktyg till att skapa förändring. 

Det jag tar med mig från seminariet är mer kunskap om den aktuella situationen och en känsla av hopp då intresseorganisationer spelar en allt mer avgörande roll i nedrustning av kärnvapen.

Alt

  • Alt